Allting i min situation just nu skriker unisont ”GE UPP!! Ge upp då för FAN!”. Just därför tänker jag resa mig upp, räta på ryggen och ta ett steg framåt. Jag vägrar vara den som gav upp, vägrar vara hon som gav vika – jag är starkare än så! Eller ja, framför allt – jag är BÄTTRE än så!
Jag vet hur min sits ser ut just nu – alltså kan jag se det från en annan vinkel också och börja kämpa istället. Jag vill inte att min lillasyster framför allt ska se en nedbruten syster som sin förebild. I helvete heller! Jag tänker kämpa och visst det kommer bli tufft, men å andra sidan kan man inte glida genom livet på ett bananskal. Jag har varit på botten förut men tagit mig upp, visst nu är det lite värre än sist, MEN jag har lärt mig så otroligt mycket på bara några månader/veckor. Jag har gjort såna uppoffringar och det har inte varit värt det många gånger just då. Men, jag lovar att jag kommer kunna uppskatta dom små sakerna i livet mycket mer nu än förut. Bara en sån ”liten”grej att kunna gå ner till affären en tisdagkväll och köpa en coca cola och en påse ostbågar – bara för att jag råkar vara sugen på det – kommer betyda så otroligt mycket för mig. I dagens läge är jag glad om jag har råd att köpa mat till mig å katten. Och med mat blir det oftast nudlar för min del. Lagom spännande. Enda positiva med att jag levt på nudlar så länge är väl att jag kommer i mina gamla kläder igen..
Nae, nu ska jag nog ta och göra en lista på vilka jag ska ringa och vad jag ska prata om med dom imorgon. Kul kul. Sen blir det förmodligen en film innan jag somnar eftersom John Blund vägrat dyka upp dom senaste 2 kvällarna när vi bestämt träff! Hmpf. Känner mig lite förnärmad om jag ska va ärlig. Godnatt!
Avslutar med ett citat som fick min kämparglöd att hitta tillbaka:
”Failure will never overtake me if my determination ro succeed is strong enough.”