Sjukt bra låt Shebang – Run away
Men i alla fall. Har precis kommit hem från en sjukt rolig frukost som vanligt med CC-folk ^^, Mycket skratt och prat så här efter jobbet. 🙂 Satt och funderade över hur jag kände just nu. Kaos. Som vanligt. Men inget vanligt kaos. Ett väldigt annorlunda kaos. Jag är faktiskt rädd. Eller ja, inte så alltså men rädd på ett märkligt sätt. Har nästan alltid varit sån som drar mig ur saker när det blir jobbigt. Men jag vet inte vad jag håller på med just nu bara. Jag har alltid fått den där paniken men hittills så har jag inte känt av den, men ändå finns den där, lite på lur under mitt skal. För tro mig, jag har ett sjukt bra skal! Måste ha det för att skydda mig själv från att bli så sårad igen. Vilket i sin tur gör att det tar ganska lång tid att lära känna mig ”på riktigt”. Men ändå vet jag att för att vinna något måste man satsa. Fast dom gånger jag gjort det har det verkligen inte gått som jag ville. Just nu vet jag ärligt talat inte vad jag ska göra, osäker men ändå riktigt säker på min sak. Som min underbara partner in crime sa det ”visst det kommer göra ont, det kommer vara jobbigt ibland MEN ‘är det inte värt det?’ fråga dig själv det”. Och då gör jag det. Är det värt det? Det svar jag känner mig helt säker på är faktiskt ”ja”. Så varför tvekar jag? Jag vill inte bli sårad.. Och framförallt – Jag vill inte såra någon annan. Det är ungefär vad som snurrar i mitt huvud så fort jag blir ensam. Inte när jag är med andra eller när jag jobbar och speciellt inte när jag är med M – då känner jag mig märkligt nog lugn. Men det där med att vara ensam har aldrig varit någon höjdare direkt. Jag funderar för mycket tror jag ibland. Jag vet att jag inte gör mig förstådd ibland och att jag kan vara sjukt konstig emellanåt, men då är det för att jag behöver min egen tid. Ibland vill jag att allt ska flyta på som vanligt men då och då behöver jag vara för mig själv och bara ventilera mina tankar för mig själv. Förhoppningsvis kan jag en dag släppa in någon där som verkligen lyssnar och som kanske inte alltid svarar men som förstår mig.
Ett sjukt märkligt inlägg men jag var bara tvungen att ventilera lite – förvänta er inte att förstå, det är inte alltid meningen.
Men the point is –
– Är det värt det? – Ja.
Tänkte för övrigt avsluta med att jag trivs sjukt bra med mitt liv just nu. Även om jag har skrämmande tankar ibland men det är mest nyttigt tror jag – man ska aldrig vara nöjd då slutar man kämpa för något. Och tro mig, jag är beredd att kämpa för det som är värt att kämpas för!
Sandra's blogg om livet 