Inte ett jävla dugg pepp idag! Och jag vet det är egentligen jag själv som bestämmer om de ska va happy happy eller inte. Men jag orkar bara inte just nu. Inget jobb, inga pengar, man kan knappt göra nånting roligt, går hemma hela jävla dagarna och kärleken existerar inte ens i mitt liv. Jag känner mig mer ensam än nånsin och instabilare människa får man ju leta efter. Nära till tårarna hela jävla tiden bara för att jag är så nere. Värdelöst jävla skit. Och jag orkar inte ens försöka vara glad längre. Jag är bara likgiltig och skulle lätt kunna sova hela dagen om jag ville.
Fan va jag hatar att vara arbetslös! Det tar så mycket på allt annat i livet. Har man inget får man ingen lön. Ingen lön inga pengar. Inga pengar inga roliga aktiviteter. Vilket i slutändan gör att man sitter hemma och går ner sig. Fantastiskt. Så fungerar iallafall jag har jag märkt. För första gången i mitt liv är jag inne i en period där jag inte vet alls vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen :S Skulle behöva nån som håller i mig när det blåser och som alltid finns där. Och nu snackar jag inte pojkvän utan bara ren å skär vänskap. (inte för att jag är anti pojkvänner och sånt men jag har svårt att se nån kandidat just nu som skulle klara av mig och mitt upp-o-ner-humör)
Det jobbiga i allt det här är att jag inte är den som faller. Jag står fan alltid kvar, alltid lika stark och lyfter dom som faller före mig. Jag hatar att vara nere men jag orkar inte lyfta mig själv just den här gången. Jag vill inte ge upp men det är inte långt ifrån. Frågan börjar omformuleras till ”När?” istället för ”Om?”…
Nehe, dags att sova tydligen för att vakna till ytterligare en värdelös dag av tristess. 😦
Sandra's blogg om livet 